Existentiell hälsa del 2

Vilken försmak på våren vi har bjudits på de senaste dagarna! Solvarma dagar, spirande vårblommor och vackra solnedgångar - underbart härligt! Så härliga tider utgör ett ypperligt tillfälle att stanna upp och njuta av naturen som omger oss. För mig ger det just en sådan känsla som jag lyfte i förra blogginlägget - meningsfulla stunder i livet. Dagens inlägg kommer också att koppla an till förra bloggen, i det här fallet genom att lyfta existentiell hälsa på nytt eftersom Folkhälsomyndigheten släppte sin slutrapport efter uppdraget de fick från regeringen att utreda statusen för den existentiella hälsan i Sverige. Mycket spännande och viktigt område, tycker jag. Vi dyker in i rapporten direkt!

Folkhälsomyndigheten släppte alltså sin slutrapport kring existentiell hälsa i veckan. Organisationen sammanfattar sin utredning på följande vis: “Sammantaget visar vårt arbete att centrala existentiella perspektiv kopplat till hälsa i dagens Sverige är att uppleva mening i livet, vara i relation till sig själv, andra och naturen, känna sammanhang och trygghet, och att uppfatta sig vara en del av någonting större.” De identifierar fyra områden för fortsatt arbete med existentiell hälsa, där det sammanfattningsvis handlar om att öka och sprida kunskapen samt skapa ett ramverk för att kunna hitta former för att höja nivån av den existentiella hälsan. Jag riktar så klart mitt intresse lite extra mot det som nämns om naturen. Rapporten lyfter att naturvistelse i linje med tidigare forskning är bra för den fysiska hälsan och återhämtning, men också att naturen utgör en plats för att uppleva en känsla av helhet och att vara del av någonting större, dvs. existentiell hälsa. Mycket intressant! När jag läste detta gled mina tankar iväg mot andra böcker jag har tagit del av tidigare, främst då av Anders Hansen och Nisse Simonson. De diskuterar båda det faktum att människan lever i väldigt hög välfärd och försöker förklara varför så många trots detta mår så pass dåligt. Deras förklaring är starkt kopplad till att mänskligheten lever långt ifrån den typen av liv som vi tidigare har gjort, och att dagens onaturligt stressiga liv i stadsmiljö inte är gynnsamt för vår fysiska, psykiska eller sociala hälsa. Kan det även vara så att vi i vår jakt på mening i form av framgångsrika jobb, fina prylar och många “likes” riskerar att tappa just den meningen som tidigare fanns i våra liv? Förlorar vi även en existentiell aspekt av livet när vistelse i natur ersätts av betong och asfalt, naturlig rörelse ersätts av bil eller kontorsstol, kamp för överlevnad ersätts av kamp för ekonomisk vinning, och socialt umgänge ersätts av sociala medier? Min känsla är att det ligger något i ett sådant resonemang.

Min åsikt när det gäller hälsa är att det naturliga tillståndet är att må bra. Det intressanta är dock hur man definierar att “må bra”. Stress, oro och ångest är egentligen naturliga signaler från kroppens system som vi alltid har behövt lyssna på då det historiskt har varit viktigt för vår överlevnad. Detsamma gäller så klart idag; kroppens signaler är av godo och hjälper oss att hitta rätt på livets väg. Det kluriga idag är att det har blivit en mer svårnavigerad väg än tidigare med ständigt ökad tidspress och stress. Istället för att ta tiden att lyssna på signalerna och förstå sina behov är risken att ignorera dem, trycka undan signalerna och i nästa stund drabbas av ännu starkare kroppsliga signaler. Det riskerar att bli en kraftigt nedåtgående spiral. Folkhälsomyndigheten skriver i sin rapport: “Framträdande i både frågan till allmänheten och djupintervjuerna är att man behöver tid för att hinna reflektera över meningen i livet och uppnå lugn och inre frid.” Att ägna tid åt att lyssna på sina egna signaler, förstå dem och agera blir då centralt. Detsamma gäller att ägna tid åt att vara i stunden, observera det vackra runt oss och njuta av det livet erbjuder - t.ex. blommande träd i solens strålar som bilden ovan. Men hur ska man lyckas ha sinnesnärvaro nog att ta tiden att stanna upp för att lyssna på sitt inre i situationer av vardagsstress? Många behöver någon form av strategi för att påminna sig själv om att pausa och aktivt fundera på vad som sker och hur man kan hantera läget. Flera olika strategier finns, och min personliga favorit är att bära med sig begreppet PAOS (paus med O), som står för Påminn om andning, Accepterande Observation, Svara. Alltså: pausa för att gå ur känslan i situationen, andas för att få ner pulsen och syresätta kroppen, observera vad som sker, acceptera situationen och sitt eget agerande, samt svara (agera) på något sätt. Det är en strategi som jag upplever fungerar väldigt bra och något som jag gärna hjälper fler att testa på!

Avslutningsvis vill jag lyfta ett citat jag stötte på i veckan kopplat till just den här diskussionen: “Man suffers only because he takes seriously what the gods made for fun.” Citatet sägs komma från Alan Wilson Watts, filosof och författare. Jag tolkar det här som att inte överanalysera, älta eller ta allt så seriöst, utan att istället leva livet, njuta av stunden och i det må bra. Passa på att njuta av vårens försmak och känna det meningsfulla i livets stunder. Jag avslutar därför med en bild på en härlig solnedgång i veckan som gick. Naturen är en fantastisk plats att börja för att nå högre existentiell hälsa - välmående kommer trots allt helt naturligt med naturen! Kärlek till er alla❤️