Lär känna dig

Många är vi som har hört eller själva yttrat uttalanden i stil med ”lär känna dig själv”, ”förstå dig själv”, ”hitta dig själv”, ”lyssna till ditt inre”, ”hör din inre röst” etc. När ”tappade” vi det mest naturliga som finns - kontakten med oss själva? När förlorade vi förmågan att förstå våra egna behov och slutade ha kontakt med vårt inre? Eller är det ett ”påhittat” nutida behov? Oavsett vad är det ett behov som yttras i allt fler sammanhang; ett tecken så gott som något på att det är en genuin avsaknad hos många människor idag. I dagens blogginlägg lägger jag fram min teori och förslag på lösningar i ett lite längre inlägg än brukligt. Föga förvånande finns naturen som en bärande del i resonemangen. Själv föredrar jag att reflektera över de här frågorna i just naturen, precis som bloggens inledande bild visar. 

I somras gjorde jag en serie inlägg om vikten av dagliga rutiner för att hitta lugn. Där lyfte jag flera sätt att hitta regelbundna strategier för att må bättre. Rutiner för att hitta lugn är också en av grunderna till att kunna förstå sig själv. Utan lugna stunder är det lätt att borra ned huvudet, fälla fram skygglapparna och bara köra på, utan att ha en chans att lägga märke till den inre skrikande rösten. I Östgöta Correspondenten 6/9-25 beskriver psykoterapeuten Deborah Mühlrad begreppet ”känslofobi”, som kopplar an till det här. Mühlrad menar att många är rädda för sina känslor och därför inte heller förstår vad känslorna vill säga. Istället bör många människor arbeta med att känna mer för att kunna förstå känslornas budskap, och därmed även kunna särskilja hur de olika känslorna ska hanteras. Känslor är inte farliga om vi förstår dem och vilka av dem vi ska lyssna på. Återigen förutsätter det så klart att det finns en lugn stund att känna på, någon form av återhämtningstid.

En forskare som tar upp begreppet återhämtning relaterat till vikten av att lära känna sig själv är Lina Ejlertsson. I sin nya bok Energireceptet berör hon att människor har olika typer av behov när det gäller återhämtning, behov som skiljer sig från individ till individ och från situation till situation. Många intressanta reflektioner där bl.a. naturen nämns som en viktig nyckel! Det låter som mycket väl värd läsning, även om jag själv ännu inte hunnit till mer än att läsa beskrivningar av boken. Mitt mål är att slå mig ned i den ”hemliga” trädgården mitt i skogen på bilden nedan för att unna mig en stunds läsning.

I diskussionen kring att förstå sig själv och sina behov berörs ofta de klassiska psykologiska teorierna. Psykologi söker förklaringar till just känslor, men också tankar och beteenden. Inom teoribildningen till att förstå sig själv nämns också flera angreppssätt från de klassiska psykologiska teorierna, som t.ex. nedanstående:

• Vilka automatiska tankar dyker upp i olika situationer jag stöter på? (Kognitiva perspektivet)

• Har jag vissa inlärda beteenden som jag inte måste ha? (Behaviorism)

• Kommer känslorna från undantryckta upplevelser i barndomen, olika kemiska reaktioner i hjärnan eller grundas de i samspelet med andra människor? (Psykodynamiska perspektivet respektive biologiska perspektivet och socialpsykologi)

Från mitt perspektiv ser jag alla nämnda delar som ledtrådar till att förstå oss själva och vad vi behöver. Liksom de flesta psykologiska perspektiven bygger min egen teori också på att vi förstår oss själva i relation till eller i samspel med något. Alla tankar/känslor/beteenden speglas i “något” som ger oss sinnesintryck som vi sedan i sin tur bearbetar i nya tankar/känslor/beteenden osv. I dagens värld ges vi mängder av sådana intryck. Högljudda blinkande städer med tusentals människor och snabba fordon omgivna av betong och asfalt. Internetuppkoppling med ständig kontakt med hela världen och dess befolkning, i konstant närhet till upplevda kravbilder och jämförelser. Ett yrkesliv med ökande krav på prestation och tempohöjning där blickar kan betyda allt eller inget. Allt detta samtidigt som många av oss har allt svårare att hitta rutiner för återhämtning, och dessutom ställs inför allt fler valmöjligheter för att nå självförverkligande. Vad betyder en känsla av oro, en tanke på stress eller ett undvikande beteende i relation till allt det här? Vem är jag, vad vill jag, vad har jag för behov och vilka tankar/känslor/beteenden kan jag följa som pålitliga rättesnören? Var är nuets magi om det begränsas till oro för igår och stress för i morgon? Det blir lätt en röra för många av oss idag att försöka förstå oss själva utifrån den speglingen av intryck.

Från ett historiskt perspektiv har vi i årtusenden levt i en annan typ av miljö - i naturen. Där har våra sinnen tränats i samma slags spegling. Tankar, känslor och beteenden har speglats i naturen som har skickat sinnesintryck för oss att bearbeta. Ju mer uppmärksamma sinnen, desto lättare att förstå de där inre signalerna, och därigenom även förstå vår omvärld. Känslan av oro kunde förstås i signalerna från naturen; faran från vilda djur var större i en tyst och tät natur. En tanke på stress kunde härledas till behov av ökat tempo för att hitta skydd innan mörkret slog till, eller behov av flykt från vilda djur. På samma sätt signalerade viss natur trygghet, och trötthet följdes naturligt av återhämtning. Speglingen i andra människor underlättades också av att gruppen var liten och kravbilden tydligare kopplad till nyttan för gruppens överlevnad istället för dagens spretiga diffusa sociala krav. Varje signal från våra sinnen gav en känsla/tanke/beteende som kunde speglas i naturen och ge ökad förståelse, både för naturen och för våra egna reaktioner - vårt inre. Samspelet mellan natur och människa var direkt avgörande för att träna oss att förstå vår värld och oss själva. 

Uppenbarligen har vår förmåga att förstå oss själva i relation till vår omvärld förändrats. Dels beror det på den nämnda omvärldens alla intryck som utgör en mycket svårare plats att förstå idag än när vi levde i naturen. Dels beror det på att livsstilen idag inte heller ger oss möjligheten att vara i nuet och aktivt förstå våra sinnesintryck på samma sätt. Den förmågan är inte längre ett behov för vår direkta överlevnad och då avsätts inte heller tiden för att ge näring åt förmågan. Samtidigt som vi slutar att aktivt stärka våra sinnen för att förstå signaler från världen utom oss, förlorar vi också förmågan att förstå de responderande signalerna inom oss. Det uråldriga och så avgörande samspelet mellan människa och natur förloras.

Är vi då alla för alltid förlorade i röran av intryck? Som tur är har vi en stor fördel på vår sida - evolutionens långsamma tempo! Samspelet mellan dig själv och naturen är så pass djupt rotat under årtusenden att förmågan kan tränas upp på nytt. Självfallet går det inte att göra lika naturligt som förr eftersom vi idag inte lever i naturen, utan istället behöver verka inom ramen för dagens moderna samhälle. Däremot står dörren alltid öppen till naturen, människans naturliga livsmiljö, där vi på nytt kan träna upp förmågan. Mitt tips består av en trestegsraket:

1. Hitta dagliga rutiner för lugna stunder i naturen.

2. Var i stunden i nuet med ett sinne i taget och upplev nyfiket vilka signaler du får från naturen.

3. Iaktta hur dina tankar, känslor och beteenden samspelar med naturen. Vad dras du naturligt till? Hur reagerar du? Var finner du lugn?

Det här är så klart ingen “quick fix”. Snarare handlar det om att långsamt påbörja en process mot en ny livsstil av att förstå sig själv med hjälp av naturen. Det kräver både tid och tillit, men leder förhoppningsvis på sikt till en stärkt förmåga som du kan ta med dig in i din vardag. Oavsett vilka signaler ditt inre ger dig är det viktigt att inte döma, utan istället acceptera de signaler som dyker upp. Med tiden lär du dig vilka signaler du ska lyssna på och vilka signaler du kan släppa taget om genom att vänligt styra uppmärksamheten tillbaka till naturens sinnesintryck. Den här typen av skogsbad guidar jag gärna, så hör av dig om du är intresserad eller behöver stöttning. Jag kommer framöver också att lägga ut en del filmer i sociala medier med korta exempel på hur du kan vara i naturens nu med dina sinnen.

Avslutningsvis vill jag försöka sammanfatta det här extra långa inlägget i några förhoppningar kring vad naturen kan ge dig. Kanske kan du med tiden släppa känslofobin, hitta dina egna återhämtningsbehov och förstå alla de små signalerna som väcks utom och inom dig själv? Kanske kan samspelet mellan natur och människa på nytt stärkas? Kanske kan naturen vara just ditt nästa steg för att förstå dig själv bättre? Välmående kommer ju helt naturligt med naturen! Kärlek till er alla❤️