Naturens mystik i juletid

Julen är en tid av mys, tända ljus, umgänge, god mat och klappar. Det är också en tid av mystik, magi och mytologiska väsen; en traditionens tid där forntida folktro och besjälning av både natur och djur historiskt var naturliga inslag i vinterkylans mörker. Det syns även i dagens värld, inte minst i årets utmärkta julkalender “Snödrömmar” där naturens energi och dess väsen utgör själva grunden i berättelsen. Ett mytologiskt väsen som besöker många familjer så här års är hustomten eller kort “nissen”. Lagom till tredje advent gav nissen vår familj i uppdrag att ta hand om djuren ute i stallet. Efter en stressig förmiddag var eftermiddagens besök på underbara Gibraltar islandshästar en välbehövlig stund av energi och lugn tillsammans med hästar, hundar, kaniner, höns och gårdens gosiga åsnor. Enormt tack till svärföräldrarna för ett fantastiskt besök! Det här blogginlägget handlar om betydelsen av naturen för människors välmående, denna gång med fokus på naturens mystik och mytologi. Smultronstället i föregående blogginläggs collage fungerar genomgående som exempel. Kopplat till temat blir det också tips om såväl poddar som läsning av skön- och facklitteratur. Häng med på en mytologisk upptäcktsfärd!

Först och främst vill jag avslöja var det senaste smultronstället återfinns. För mig är den här platsen min “hemmaskog”, en plats där jag kan orientera mig med förbundna ögon. Platsen är Berga Hage, eller i folkmun “vattentornsskogen” mellan Ramshäll/Majelden och stadskärnan i Linköping. Skogen ligger ett stenkast från Tinnerbäcken som också fick vara med på en bild i collaget i det tidigare blogginlägget. Alla som har haft förmånen att växa upp i närheten av ett naturområde känner till känslan av att alla träd, dungar, stigar och stenar är knutna till vissa specifika minnen. Nedan sitter jag t.ex. i vuxen ålder på platsen där jag som barn fick chansen att gå i skogsmulle. På bilderna längre ned återfinns Drakryggen, Dödskallegrottan och det där perfekta klätterträdet där vi byggde en koja som små. Längs stigarna i skogen vandrade jag tillsammans med familjens hund när jag var liten, vilket gav lugnande stöd i tider av trötthet, stress eller bekymmer med tonårskärleken. Det intressanta är att min relation till den här skogen har vuxit fram på ett så självklart sätt. Som barn har platserna fått namn där såväl träd som stenar har blivit karaktärer i lekarna, och hela skogen har besjälats på ett fullständigt naturligt sätt. Det är en skog av minnen och lycka. Det är en levande skog av mystik och självklara mytologiska väsen. Det är “min” skog, en skog där jag hittar lugn och energi.

Den här starka känslan kring “min skog” gav mig också en stor igenkänningsfaktor när jag lyssnade på podden The Emerald och avsnittet I wish it could have been another way. Stort tack till Per och Petra för tips om podden! Jag rekommenderar definitivt att lyssna. Det är en fantastisk podd som sammankopplar forskning kring naturen och litterära storheter med en otroligt kraftfull känsla via stark retorik och stämningsfull musik. I korta drag bygger The Emerald på tanken att mänskligheten i årtusenden har haft naturen som sitt hem och byggt starka relationella band till naturen; en ömsesidig respekt för att både människan och naturen ska överleva i välmående. I en sådan miljö har skogens väsen en självklar plats. The Emerald lyfter att relationen till naturen under de senaste århundradena har brutits i samband med att människans liv utvecklats i en riktning av allt högre materiell välfärd och rationellt vetenskapligt tänkande, snarare än kännande. Den ömsesidiga respekten har ersatts av ett ensidigt utnyttjande. Resultatet har blivit att naturen förstörs, och att människans naturliga själsliga välmående kraftigt sänks i samma tempo som naturen får mindre plats i våra liv.

Ovan nämnda utveckling är som ni vet en stor orsak till att jag har valt att starta det här företaget. Det ligger också i linje med ett forskningsområde som heter ekopsykologi. Här är en sammanfattning av vad forskningsområdet handlar om. En bärande tanke inom ekopsykologi är att människor mår bättre av naturen, men också att vi blir mer benägna att ta hand om och bevara det som vi har en relation till. Därför är det också av största vikt att utvecklingen som nämns i The Emerald vänds. Förhoppningsvis kan jag göra en liten insats via mitt företag. Utöver att erbjuda skogsbad, naturyoga och naturparkour har jag också ambitionen att sprida kunskap om de mytologiska väsen som tidigare generationer såg som självklara. Författaren Johan Egerkrans har gjort ett fint arbete med att insamla, beskriva och mycket vackert illustrera många av dessa väsen i boken Nordiska väsen, som jag starkt tipsar om. Tack Erik och Camilla för att jag fick chansen att “snubbla över” boken under vår härliga helg tillsammans hos er! Min förhoppning med att erbjuda mytologiska vandringar i naturen är att kunna bidra med en förståelse kring mänsklighetens historiska band till naturen, band som riskerar att glömmas men som kan ge just det lugn och den energi människor av dagens samhälle söker.

Avslutningsvis vill jag på nytt skicka med en bild från “min” skog. När månskenet letar sig mellan träd och över bergstoppar blir det tydligt vad tidigare generationer kände och vad jag själv upplevde när jag vistades i skogen som barn - den levande mystiska skogen full av mytologiska väsen. Förhoppningsvis kan vi återfå en nära relation till skogen och då även återfå den ömsesidiga respekten mellan människa och natur. Med det sagt vill jag önska er alla en härlig julledighet med mycket glädje, kärleksfull gemenskap och värdefull återhämtning. Så klart vill jag också passa på att skicka med en önskan till tomten - att fler av oss nyttjar julledigheten till att gå ut i naturen, uppleva mystiken och det naturliga bandet mellan människa och natur. Välmående kommer trots allt helt naturligt med naturen! Kärlek till er alla❤️