(O)kontrollerat

Känslan av att ha koll - att vara i fas med uppgifterna på jobbet, ha en plan för göromålen i hemmet, ett schema för sociala åtaganden och rutiner för hälsan. Att kryssa för punkter på att-göra-listan och känna att sysslorna är i balans - vilken fantastisk känsla det är att ha kontroll! Men blir allt verkligen bättre om vi stärker kontrollen i våra liv lite till? Det är vad dagens blogginlägg kommer att diskutera.

Jag lyssnade här om dagen på podden I hjärnan på Louise Epstein, en podd jag verkligen har börjat uppskatta. Tack igen för det tipset, Lilian! Avsnittet jag vill lyfta den här gången handlade om just kontroll. Att ha kontroll beskrivs förvisso vara positivt för att ge ett lugn i och med känslan av att få grepp om sin livssituation. Stress som grundar sig i en känsla av att “ha för mycket” kan alltså lindras genom att få lite mer kontroll - bra! Begreppet problematiseras dock, och kontroll beskrivs kunna bli ett problem i sig, ett problem som istället kan orsaka stress. Den här artikeln tar upp svårigheter av mer allvarlig art när det gäller kontrollbehov. Ni som vill fördjupa er får gärna göra det. I det här inlägget syftar jag dock på den vardagliga kontrollen, den som riskerar göra att många av oss är så upptagna med att kontrollera våra liv att vi missar att leva.

Att ha en att-göra-lista för att få något gjort, och att ha positiva rutiner som stärker hälsan är givetvis av godo. Problemet uppstår när livet blir mer av en jakt efter punkter på att-göra-listan än det mirakel som det egentligen ska vara. Björn Natthiko Lindeblad pratar om just det här i sin bok Jag kan ha fel. Han nämner att vi behöver göra plats för mirakel. I Epsteins podd nämns liknande funderingar om att släppa kontrollen för att få ökad kontroll - att ha en tillit att rätt saker kommer till oss i rätt tid, men också att ge hjärnan en paus från febrila försök att kontrollera allting.

Hur det ska gå till att våga släppa kontrollen är så klart den stora frågan. För mig handlar det om att vara i stunden. För att ta ett vardagligt exempel: en vanlig promenad. Istället för att drunkna i tankar av planering och krampaktiga försök att hänga fast i en känsla av kontroll, kan du istället lyfta blicken. Försök att se dig omkring och var uppmärksam på alla möjligheter som kommer din väg, och alla små mirakel som omger oss. Om vi inte ser oss omkring är risken att vi låter den fina möjligheten eller upplevelsen susa förbi obemärkt, samtidigt som tankeverksamheten krampaktigt kämpar med en lösning, en lösning som kanske finns rakt framför dig. En promenad kan också utgöra en utmärkt möjlighet att träna på att vara i stunden för att kunna bära med sig den känslan i en mer stressfylld vardag.

I Östgöta Correspondenten 5 maj, artikeln Fågelsång är lugnande - så påverkar naturen oss, nämns kopplingar till det här av Marcus Hedblom, professor i landskapsarkitektur och forskare inom naturens påverkan på människor. Det han nämner visar att det kanske inte räcker att “se sig omkring” utan att vi även borde “höra oss omkring” och använda fler sinnen. I den här artikeln fördjupar Hedblom sina tankar om hur just fågelsång är oerhört effektivt för stress- och ångestlindring. Det finns en del teorier om varför just fågelsång är så lugnande. Den vanligaste och troligaste handlar om att fågelsång i många tusen år har signalerat säkerhet för mänskligheten, vilket sitter djupt rotat i oss. Kvittrar fåglarna i lugnan ro är oftast närmiljön fri från farliga rovdjur och då kan vi koppla av. Träden så här års är fulla av ljud så pröva gärna att rikta både blick och hörsel mot trädkronorna för att känna in hur du påverkas.

Vad kan vi då ta med oss av de här lärdomarna? Natur och fågelsång är lugnande men det räcker inte att bara vara i naturen om hjärnan är upptagen med annat för att skapa kontroll i livet. Den hjärnaktiviteten är dock inte alltid lätt att koppla bort eftersom känslan av kontroll kan upplevas lika beroendeframkallande som en drog. Kanske ska vi i själva verket inte fundera på om vi ska sträva efter kontroll, utan vad vi ska kontrollera? Kanske ska kontrollen snarare riktas mot att planera in rutiner i naturen som möjliggör tillfällen att kunna släppa kontrollen? Att just planera in tid att vara i naturen beskrivs också som extra viktigt för barn. Den nämnda artikeln i Corren lyfter vikten av att barn under tolv år får en vana att vara i naturen för att det ska vara extra lugnande i vuxen ålder. Tipset är alltså att rikta kontrollen mot att planera in stunder av varande i naturen för att därigenom kunna släppa kontrollen.

Avslutningsvis vill jag på nytt understryka att det verkligen inte är lätt att släppa kontrollen. Ett första steg kan som sagt vara att ta en promenad i naturen och fokusera på sinnenas upplevelser, dvs. ett skogsbad. Jag vägleder gärna alla som är intresserade så hör av er om ni vill följa med ut i naturen på ett guidat skogsbad. Välmående kommer ju helt naturligt med naturen! Kärlek till er alla❤️