Väntans tider

Den senaste veckan har handlat om väntans tider. För att nå personer att guida till lugn i naturen behöver jag börja med ordentlig marknadsföring, vilket förutsätter att jag har marknadsföringskanaler (sociala medier, hemsida, pappersfolders etc.) och för att ha det behöver jag ha ett namn på företaget, vilket jag i sin tur får genom Bolagsverket. Alltså handlar det i nuläget om att invänta Bolagsverkets besked om namn innan nästa steg kan tas. Kanske kan nästa blogginlägg börja titta mer på marknadsföringsområdet. Jag tänkte passa på att ägna dagens blogginlägg åt att återkoppla tips jag har fått från personer som läser bloggen när det gäller målgrupp, men också beskriva det jag sysslar med i väntans tider, både i våras och just nu.

Väntans tider som egenföretagare innebär en extra tunn plånbok, vilket säkert alla som har drivit företag känner igen. Eftersom jag i grunden är utbildad gymnasielärare valde jag därför i våras att vikariera på olika skolor i Linköping. Då hade jag turen att få ett vikariat på Folkungaskolan som lärare i mental träning och idrott. Kursen mental träning passade mig alldeles perfekt med tanke på inriktningen på mental träning inom det blivande företaget. Inom den kursen fick jag chansen att arbeta med mindfulness, meditation, skogsbad, yoga m.m. tillsammans med gymnasieelever då just den typen av övningar ingår i kursen. Väldigt bra träning för mig och dessutom passande då jag under flera år arbetat med mental träning både privat och på min tidigare arbetsplats. I nuläget har jag haft lika stor tur att få en ny möjlighet till 100% vikariat på Folkungaskolan som just idrottslärare i några veckor. Här vill jag passa på att rikta det största av tack till ett helt fantastiskt ämneslag inom idrotten! Som utbildad lärare i engelska och historia utgör idrottsämnet något helt nytt och väldigt utmanande. Det stödet jag har fått under tiden har varit otroligt fint. Jag är väldigt imponerad av den breda kompetens som idrottslärare besitter i form av både stor teoretisk och praktisk kunskap inom alla möjliga träningsformer. Alla kollegorna råkar också vara fantastiskt härliga människor som ger mycket glädje och fina samtal. Som en liten bonus började min första dag på vikariatet med att jag fyllde 40 år, vilket uppmärksammades på bästa sätt. Se bild överst. Stort tack för världens bästa sätt att börja en ny tjänst🥰

Med 100% vikariat finns så klart inte lika mycket tid över till företagandet just nu, men som tur är får jag kontinuerligt in tips på passande målgrupper eller kontaktpersoner från er som följer bloggen. Som jag nämnde i förra blogginlägget har jag bl.a. fått många bra tips av hunden Leos ägare Karin, men också från många vänner jag inte haft så mycket kontakt med de senaste åren. Kul att ta upp kontakten igen! Jag har också en väldigt härlig och engagerad granne i Alexandra som har gett många tips när det gäller målgrupper. Väldigt roligt och rörande att så många är engagerade i processen och hjälper till. Superstort tack till er alla! Här är några av tipsen som har kommit in: kontakta kommunen för guidningar vid historiska lämningar kombinerat med t.ex. yoga, kontakta regionen för att få möjlighet att hjälpa människor i behov av stresslindring, tips om specifika arbetsplatser med yrkesgrupper där just stress är ett stort problem, naturen som del i att ta emot nyanlända, daglig verksamhet av olika slag, scoutövningar med ungdomar i naturen m.m. Ni får väldigt gärna fortsätta komma med tips på personer eller grupper som kan ha behov av välmående i naturen så hör jag av mig. Alla tips är enormt uppskattade!

Utöver att vikariera som lärare och syssla med målgrupper för företagandet försöker jag spendera så mycket tid som möjligt i naturen. Här vill jag gärna koppla an till en diskussion i ett blogginlägg för ett litet tag sedan gällande vetenskap kontra känsla då jag stötte på ett nytt intressant exempel. Jag är mer eller mindre känd i närområdet för att väldigt ofta gå barfota och utan tröja på sommarhalvåret. Här om kvällen kommenterade en man med positiv ton att det där med att gå barfota måste vara väldigt bra, till skillnad från många andra personer som ofta lyfter risken att skada sig. Vi började prata och jag beskrev att det ger mig en väldigt skön känsla av frihet och närhet till naturen. Han lyfte mer de positiva fysiska effekterna i form av att stärka muskler i fötterna, hållning, benmuskulatur m.m. Vi skildes åt eniga om att det är något väldigt positivt. Jag har den senaste tiden följt en diskussion kring just fenomenet att ha kontakt barfota med naturen, kallat “grounding” eller “earthing”. Här är en forskningsrapport som visar på de positiva effekterna. Samtidigt finns en annan motstående linje som hävdar att det inte ger någon positiv effekt alls mer än möjligen placeboeffekten. Nu lyckas jag i skrivande stund inte hitta vetenskaplig forskning i linje med den riktningen men diskussionen är utbredd att det ska vara en “bluff”. Det här är en diskussion som för mig är ett tydligt exempel på när jag hellre lyssnar på min egen känsla av frihet och avkopplande kontakt med naturen. Baserat på att forskningen är mer entydig gällande mindfulness och skogsbad tänker jag att det inte kan vara negativt att uppleva naturen med ytterligare förstärkt känselsinne i form av att vara barfota. Kanske blir just earthing eller grounding därför också en liten del av mitt företag framöver. Kom gärna med kommentarer nedan kring diskussionen.

Jag vill avslutningsvis beskriva ett härligt möte jag hade i en bokskog i veckan under en hundpromenad. Jag kände mig stressad kring planering av den nya tjänsten och tankarna snurrade kring hur jag skulle hinna allting. Under min promenad i ett större skogsområde där jag spenderade en stor del av min barndom kom jag in i en del av skogen som bestod av bokskog. Trots mitt stressade mindset fick jag känslan av att jag behövde stanna upp. Jag drogs till framförallt en bok där jag tillbringade ett kortare skogsbad. Bara några minuters möte med boken i bokskogen gjorde att jag gick därifrån med ett helt annat lugn. Det är ett stort tips till er alla; det är när man är som mest stressad som naturen bidrar med extra mycket lugn och återhämtning. Vare sig ni går barfota eller inte kommer välmående helt naturligt i naturen! Kärlek till er alla!❤️